I helgen så har det vara DÅK (Distriktårskonferens) med SSU, härligt, många bra diskutioner och måna glada SSU:are. Det blir lite av den kick att träffa som många SSU:are på en gång.
Men det största pluset var att jag fick träffa Rebar! Ni anar inte. Mitt hjärta tog ett extra skutt när jag såg honom. Jag ville bara springa fram och hoppa på honom, men jag blev så chockad att jag bara stod där, kändes som om jag stod i timmar och bara tittade på honom, och tillslut (kanske efter nån sekund egentligen) vaknade jag till och hälsade med en försiktig kram.
Alltså jag vet inte ens hur jag ska skriva, men det var verkligen underbart att se honom, årets höjdpunkt!
Saknar dig som faen, och de vet du <3
Men nu måste jag packa, till Vincents sköna stämma ;)
Hare bäst alla.
Puss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar