Tom..

Jag känner mig så tom. Jag saknar dig hela tiden, går inte en sekund utan att jag tänker på dig.
Igår när vi gick från VI-kampen började Therese prata om Daniel (hennes pojkvän) och hur glad hon var att han snart skulle komma hem till henne. Då började jag bara att gråta.. Klarade inte av att höra. Tänkte bara på hur underbart vi har haft det och nu kanske det är förstört pga att de har sagt att han är förbjuden att träffa mig. Att de inte accepterar mig. De har inte ens träffat mig. Inte ens sett mig! Ge mig en chans!! Det är allt jag ber om. Låt mig visa hur mycket jag älskar er son. Han är det bästa som har hänt mig, och utan honom vill jag inte leva. Det finns ingen annan för mig. Tittar inte ens åt någon annan. För det finns ingen annan jag vill ha. Jag vill göra allt med honom, jag vill få barn, gifta mig, bli gammal.. Allt med honom, gräla om vem som ska ta ut soporna. Visst kan livet vara en dans på rosor, men rosor har också taggar, men ett liv utan honom kommer att vara som att dansa i en taggbuske med brännäslor.


Förstår ni hur mycket jag älskar den killen? Han är verkligen mitt allt.
Utan dig Rebar, vill jag inte existera.